Del 3 av 4, The Future of Management, Gary Hamel, 2007
Var hittar man en modell för att leda en verksamhet till en högre innovationstakt? Det gör man inte, säger Gary Hamel, det finns ingen, den måste uppfinnas först. Med det finns inspiration att hämta både inom och utom företagsvärlden.
Boken är packad med intressanta resonemang och exempel, så det blev hela fyra inlägg. Det första handlade om varför vi bör engagera fler medarbetare i innovationsarbete. Det andra handlade om hur vi hindrar medarbetare från att göra sitt bästa genom vårt sätt att leda företag. De två sista behandlar idéer för att utveckla nya sätt att leda.
Mängd och sortering
Det finns ett väl belagt samband mellan kvaliteten på en lösning och mängden idéer och uppslag som bearbetats på vägen – ju fler idéer desto högre kvalitet. För att öka innovationsförmågan ska man alltså bädda för att ett stort antal idéer genereras, och gärna i många olika delar av verksamheten.
Men innovation är ju svårt, så de flesta idéer som genereras kommer sannolikt att vara rätt dåliga. Därför behöver man ett sätt att sortera ut de briljanta idéerna från de dumma/opraktiska/banala/olönsamma/orealistiska.
Denna veckas inlägg handlar om att få fram idéer i stor mängd. Nästa vecka handlar det om hur man kan sortera fram de bästa idéerna.
Så hur leder man en verksamhet till att producera fler idéer? Det finns förebilder i ett (relativt litet) antal företag som experimenterar med nya ledningsformer, men också i system som inte är företag, men som kan ge inspiration till vårt sökande.
Den kloka flocken
Den som vill involvera många i utvecklingsarbete kan få vägledning i James Surowieckis bok ”The Wisdom of Crowds” från 2004 (mer om den här). Bokens tes är att en stor grupp människor ibland kan vara smartare än den smartaste individen i gruppen. Han har studerat situationer där stora grupper lyckats bättre än ämnesexperter med att förutse vad som ska hända i en viss fråga. Och flocken lyckas väldigt mycket bättre än experterna om följande villkor gäller:
- Självständighet – Individerna ska kunna ta egna beslut utan att riskera att straffas eller förlora någon annans välvilja på grund av sitt ställningstagande. Chefskapet eller grupptrycket får alltså inte vara för hårt.
- Olika ståndpunkter – Individerna ska uppfatta att det finns flera möjliga alternativ att välja på. I mindre grupper kan detta behöva uppmuntras, annars är det lätt att alla nöjer sig med det första rimliga alternativet som någon kommer på.
- Decentralisering – Individerna ska få information från olika håll och ha olika erfarenheter att tillämpa i sitt beslut.
- Aggregering – det måste, rent praktiskt, gå att sammanfatta hela flockens input.
Ifall man inte kan leva upp till villkoren (för att all information kommer från samma källa, till exempel, eller för att någon karismatisk person lyckas få alla med på samma alternativ) då förlorar gruppen fördelen med att det är många som tänker och resultatet kan inte bli bättre än den smartaste (eller mest dominanta) individen.
Men om man klarar att skapa en miljö i sitt företag där ovanstående villkor gäller, så skulle man alltså bädda för att medarbetarnas kombinerade bidrag till utvecklingen blir bättre än om man överlåter utvecklingen till specialister.
Exempel
Best Buy, som säljer hemelektronik, fick en ny marknadschef som utmanade systemet med att bolagets säljprognoser gjordes av interna specialister som alltid hade fel. Han utlyste i stället en tävling där alla medarbetare (de var några hundra) fick gissa vad nästa månads försäljning skulle bli. Flocken var bättre än experterna varje gång! Best Buy har nu en ny rutin för prognoser.
Städer
Städer är intressanta i sammanhanget eftersom de ger förutsättningar för utveckling utan att styra så mycket. Städer drar till sig personer med höga ambitioner och annorlunda idéer. Det borde företag också göra! Sociologen Robert Park, påpekar att ”I små orter är det de mest ”normala” personerna som lyckas bäst, men i städer ska man sticka ut. Små samhällen tolererar excentriker, men städer belönar dem.”
Innovation behöver en viss nivå av stökighet. Brad Bird, en av personerna bakom den tecknade serien ”The Simpsons”, rekryterades till Pixar av Steve Jobs (känd, okonventionell kille), just för att utmana sina kollegor. Brad Bird kommenterade att ”jag har fått sparken för att ha ställt till oreda, men det här är första gången jag har blivit anställd för att skapa oreda.”
Ett nyckelord i sammanhanget är serendipity (som betyder ungefär ”slumpmässig lyckträff”). Förmågan att generera idéer ökar med yttre – lite annorlunda och oväntad – stimulans.
Jane Jacobs (kanadensisk författare som skrev mycket om stadsplanering) menade att man kan organisera en stad så att serendipity uppstår. Då ska man se till att:
- Alla stadsdelar ska ha mer än en funktion (t ex banker och teatrar). Då kommer olika sorters människor att röra sig i området och stadsdelen lever under fler tider på dygnet.
- Kvarter ska vara korta. Då kan man välja flera olika vägar mellan två punkter och chansen ökar att man ser något nytt.
- Man ska blanda byggnader i olika skick och ålder. Det ger olika hyresnivåer och då blandas olika typer av verksamheter.
En annan sociolog, Richard Florida har forskat på samband mellan platsers kultur och deras företagsklimat. Variation ger kreativitet – USAs främsta high-tech center finns i de mest kulturellt blandade städerna. Men det räcker inte med att det finns olika sorters människor i staden. De måste också träffa varandra om de dynamiska effekterna ska uppstå.
Exempel
På senare tid har det blivit vanligare att företag inreder sina lokaler för att skapa serendipity, så det finns en del goda exempel. Arkitekten Thomas Nathorst-Böös har med företaget Workspace under 15 år hjälpt företag att skapa miljöer som underlättar kreativt, produktivt arbete. Möbelföretaget Kinnarps har lanserat en möbelserie speciellt för dynamiska arbetsplatser.
Trossamfund
Religiös tro baseras på en överenskommelse – om människor ordnar sina liv enligt vissa principer (som ofta innebär att motstå frestelser), då blir de människorna räddade från meningslöshet, deras liv får ett syfte, de blir del av något större. Man har funnit samband mellan religiös tro och ökad förmåga att hantera svårigheter i livet.
Tro gör alltså människor mer motståndskraftiga mot frestelser och bättre rustade att hantera svårigheter.
Lärdomar av religiös tro:
- Missionen spelar roll – Man ska ständigt påminna alla om syftet för den verksamhet man driver. Kontakt med kunder, bilder på kunder, berättelser om kunder. ”Man ska ständigt vara på väg att bli något mer än vad man är just nu”, säger Hamel. Missionen måste vara stark nog att motverka det bekväma i att låta allt vara som förut.
- Människor förändrar sig för det som de bryr sig om – Det som kallas ”förändringsmotstånd” är ofta motstånd mot att göra det svårare för sig utan begriplig anledning. Den som tycker att något är viktigt vill gärna bidra till det, även om det tar emot i början.
Gallup genomför regelbundet mätningar av medarbetares engagemang på jobbet. I Västeuropa anger 14 % att de verkligen är engagerade i sina jobb, 20 % är verkligen oengagerade och 66 % hamnar mitt emellan. Så det finns mer energi och kraft därute än vad vi just nu lyckas mobilisera! Det finns mer arbetsglädje också.
Fastighetsbolaget Vasakronan (ni vet, ”Välkommen till en bättre värd”) har en kontorsbarometer på sin hemsida. Där har över 2000 personer från olika företag röstat om vad som irriterar dem mest på kontoret. Flest röster, 48 %, får ”kollegors negativa attityd till arbetet”. Det är alltså så viktigt att känna entusiasm att det blir direkt störande om kollegorna inte gör det.
Exempel
På Google säger man att: ”Vi vill att människor åtar sig uppgifter, snarare än att tilldelas uppgifter. Vi tror att om någon individ känner att något annat är viktigare än det vi bett dem göra, då ska de få följa sin passion.”
OK, handen på hjärtat, hur ofta säger ni sån’t i er verksamhet? Eller säger ni ”Alltså… vi är faktiskt här för att göra vårt jobb” och menar med ”vårt jobb” det som någon annan har bestämt att vi ska göra?
Lärdomar
Mobilisera hela flocken. Med rätt förutsättningar är flocken smartare än den smartaste medlemmen.
Skapa serendipity. Oväntade möten stimulerar fram fler och bättre idéer.
Förstärk det meningsfulla. Människors engagemang ger fler, större och bättre idéer. Känslan av att bidra till något viktigt gör människor mer aktiva och mindre oroliga för förändringar.
Köp boken på Bokus här.