Sapiens, A Brief History of Humankind, Yuval Noah Harari, 2011.
Boken innehåller nya perspektiv på mänsklighetens utveckling. Författaren menar att det är vår förmåga att skapa fiktion som ger oss makt. Vår art har tagit över världen med hjälp av sin förmåga att hitta på egna sanningar. Andra arter får hålla sig till hur det är i verkligheten.
Fantastiskt intressant, tycker jag, även för den som tycker att Harari emellanåt för ett ganska tunt resonemang. Det är uppfriskande när någon gör anspråk på att förklara allting, vare sig han lyckas eller inte.
Det blir två inlägg – här kommer berättelsen om de första årmiljonerna. Vi spar Sapiens senaste 3 000 år till nästa inlägg.
Förfäder
Den här författaren tar stora grepp.
”För bara 6 miljoner år sedan fick en aphona två döttrar.
Den ena blev stammoder till alla schimpanser,
den andra är vår egen anmoder.”
För 2,5 miljoner år sedan uppstod släktet Homo i östra Afrika. Sedan dess har släktet vandrat till alla världens hörn och utvecklat ett stort antal arter.
Det är hjärnan och den upprätta gången som skiljer släktet Homo från andra djur:
- Hjärnan drar rejält med energi och ju större hjärna desto mindre energi till muskler. Det borde ju vara en nackdel, och egentligen vet vi inte varför evolutionen gick mot större hjärnor.
- Den upprätta gången frigör händerna och gör det möjligt att använda verktyg och vapen – som den stora hjärnan har kommit på.
- Upprätt gång gjorde höfterna smalare och barnafödande svårare, samtidigt som huvuden blev större. Därför började Homo föda barn tidigare, så barnen blev mer hjälplösa och behövde vård i flera år innan de klarade sig själva.
- Hjälplösa barn tvingade Homo att samarbeta, man kan inte jaga och passa barn samtidigt. Evolutionen gynnade dem som hjälptes åt att försörja flockens avkomma till vuxen ålder, det var alldeles för svårt för enskilda individer att klara.
Vi utgår gärna från att stora hjärnor och social sammanhållning är fördelar, men Homo var ett högst marginellt släkte i 2 miljoner år, mitt i näringskedjan som både jägare och villebråd.
Men för några hundra tusen år sedan började Homoarterna avancera, och man kan bara spekulera om vad som satte fart på utvecklingen. En teori är elden som man tror började användas dagligen för 300 000 år sedan. Den ger värme och ljus, skyddar mot rovdjur och gör en mängd växter ätbara. Kokad mat är lättare att smälta och Homo fick efter hand kortare tarmsystem, vilket frigör energi till att låta hjärnan växa ännu mer.
Sapiens
För 150 000 år sedan uppstod arten Homo Sapiens i östra Afrika. De såg ut exakt som vi och skulle inte väcka något uppseende på en gata i New York.
När Sapiens började vandra ut ur Afrika för 70 000 år sedan, fanns minst sex olika arter av släktet Homo över hela jorden. I Europa fanns till exempel Neandertalarna som hade stora hjärnor, verktyg, eld och en social ordning som tog hand om gamla och sjuka. Andra världsdelar hade liknande arter. Efter hand trängde Sapiens ut dem, och de senaste 10 000 åren har Sapiens varit den enda arten av släktet Homo.
Forskarna vet inte hur det kommer sig att Sapiens tog över så snabbt. En teori är språket. Kanske en slumpmässig genetisk mutation som ändrade våra hjärnor?
Det finns fortfarande spår av andra arter i oss. Nyligen upptäcktes att några procent av DNA från Neandertalare och Denisova (en asiatisk Homo-art) finns hos dagens Sapiens.
DNA-spåren är bara några enstaka procent. Man vet ännu inte varför de andra arterna av Homo försvann, men Sapiens har ju en tendens att lösa intressekonflikter med våld.
Sapiens är i alla fall farliga för djuren. Andra arter i toppen av näringskedjan, som lejon och hajar, har utvecklat sina jaktförmågor under miljoner år.Då har omgivningen hunnit utveckla försvar mot dem, som att springa/simma fort eller gömma sig i omgivningen.
Homo sapiens utveckling har gått så snabbt att andra arter inte haft en chans att försvara sig. Alla rivaliserande Homo-arter är alltså borta, och så fort Sapiens kommer till en ny kontinent så sjunker antalet djurarter dramatiskt.
För 70 000 år sedan började Sapiens bosätta sig i mellanöstern, och därifrån fortsatte de snabbt till Europa och Asien. För 45 000 år sedan lyckades de ta sig till Australien.
Under den korta perioden uppfann Sapiens båtar, pilbågar och nålar. Då uppstår också de första bevisen på religion, handel och social rangordning. Hur kunde Sapiens utvecklas så snabbt?
Den kognitiva revolutionen
Den kognitiva revolutionen inträffade när Sapiens förstod att man inte behöver vara bunden av verkligheten.
Hur skapas sammanhållning i stora grupper?
Från början levde Sapiens säkert ungefär som våra närmaste släktingar. Schimpanser lever i flockar om några dussin djur. Alfahannen är inte alltid den starkaste hannen, utan den som har en stabil och stor grupp anhängare. Det är mycket fysisk kontakt – man klappar, kliar och plockar loppor. Ju mer kontakt mellan individer, desto större tillit och lojalitet.
När gruppen blir större verkar det som om skvaller är en viktig faktor för att klara utmaningen att alla inte kan känna alla. Skvaller utvidgar den sociala kontrollen så att man vet vem man kan lita på även om man inte har personlig erfarenhet av personen. Forskning visar att en skvallrande grupp kan ha stark sammanhållning upp till ca 150 individer.
Så språket och skvallret hjälpte oss att bilda större grupper, men hur kunde Sapiens börja bilda samhällen med tusentals medlemmar? Harari menar att svaret är uppfinningen fiktion. För att stora grupper människor ska kunna samarbeta måste alla tro på samma sak.
Fiktion – allt som Sapiens har hittat på
Harari definierar fiktion ganska brett. Några moderna exempel:
- Två katoliker som aldrig har träffats, kan samarbeta kring finansiering av ett sjukhus i Calcutta – för att de båda tror på katolska kyrkan och dess värderingar.
- Två serber, som aldrig har träffats, kan försvara varandras liv – för att de båda tror på en serbisk nation och en serbisk flagga.
- Två advokater, som aldrig har träffats, kan samarbeta för att få en klient frikänd – för att de tror på lagen, domstolen och de mänskliga rättigheterna.
Men kyrkan, staten och lagen finns bara i den fiktion som människor skapar och tror på.
Det är lätt att avfärda ”primitiva” samhällen med att de tror på andar och spöken, men egentligen är vårt samhälle uppbyggt på samma sätt. En företagsledare är en trollkarl som får oss alla att gå med på att hans företag finns! Baserat på aktiebolagslagen, som vi också går med på att den finns. Om ingen gick med på det så fanns den ju inte.
Förändringsförmåga
Förmågan att skapa fiktion är viktig för att kunna samordna okända människor och stora grupper människor, men det finns också en annan fördel.
Eftersom storslagna mänskliga förehavanden sker med hjälp av fiktion, så kan storslagna förehavanden också (relativt) snabbt ändras om fiktionen byts ut. Andra däggdjur, som styrs av sina gener och sin omgivning, måste vänta på en förändring i miljön, eller på en mutation, innan deras tillvaro kan förändras.
För Sapiens räcker det att ändra sin rådande fiktion. Franska revolutionen inträffade när en kritisk massa av fransmännen bytte fiktion från ”kungen bestämmer” till ”folket bestämmer”. Sedan slutade det ju med att Napoleon bestämde – men visst blev det förändring!
Men åter till den kronologiska ordningen.
Den kognitiva revolutionen inleddes alltså när Sapiens började skapa fiktion. Vid den tidpunkten blev historia oberoende av biologi. Då behövde vi inte längre vänta på genetisk förändring för att kunna förändra världen.
Jordbruksrevolutionen
Jordbruk inleddes med veteodling i mellanöstern cirka 9 000 år f Kr. Ungefär samtidigt tämjde man getter och får. Ärtor och linser kom sedan, olivträd 5 000 f Kr, hästar 4 000 f Kr och vin 3 500 f Kr. Fortfarande får Sapiens nästan 90 % av sin näring från växter och djur som tämjdes före 3 500 f Kr.
Förr trodde man att jordbruk spreds över världen från mellanöstern, men det uppstod spontant i olika delar av världen med lite olika grödor och djur.
Jordbruksrevolutionen vore omöjlig utan den kognitiva revolutionen. Man måste först kunna föreställa sig något som inte finns, annars är det ju ingen mening med att så vete.
En neandertalare kunde kanske drömma om långsamma, feta höns, men i verkligheten kunde han inte göra något åt det utan fick springa efter dem som fanns. Jordbruksrevolutionen ändrade på det. Nu kunde man korsa de fetaste och långsammaste djuren och få fram de höns man ville ha.
Harari har verkligen en kontroversiell syn på jordbruksrevolutionen. Han menar att människor inte alls blev lyckligare när jordbruket infördes. I stället blev Sapiens fångar av sina egna behov. Mer mat skapade fler barn som ledde till att man behövde mer mat. Den enskilda personen var lika hungrig som förut, bara mindre fri.
Skrift
Jordbruk skapade alltså ett överflöd av mat. När inte alla behövde ägna hela dagarna åt att samla föda, så uppstod diverse specialister som utvecklade metoder för allt möjligt viktigt.
Det äldsta exemplet på det är bokföring!
Jägar-/samlargrupper behövde inte räkna så mycket. Stora jordbrukssamhällen, däremot, kunde handla med mat, betala skatter och annat som kräver att man vet mer än vad man kan komma ihåg.
Sumerernas skriftspråk innehöll dels siffror och dels tecken för människor, djur, varor, platser, etc. På världens äldsta skrivtavla (äldre än 3 000 f Kr) står det att
”29 086 mått korn har levererats på 37 månader Kushim”. Man vet inte vad ”Kushim” betyder, men det kan vara en signatur. Det betyder i så fall att historiens första autograf skrevs av – inte en härförare, präst, kung eller poet – utan av en bokförare.
Vid tiden 2 500 f Kr var sumerisk skrift fullt utvecklad, och ungefär samtidigt utvecklades egyptiska hieroglyfer. Kinesisk skrift tillkom cirka 1 200 f Kr och centralamerikansk under sista århundradet f Kr.
Det går knappast att överskatta skriftens betydelse. Den utvidgar mänskligt minne, den gör det möjligt att skicka information mellan platser och mellan generationer och den hjälper oss igenom komplicerade tankeprocesser genom att låta oss lägga delar av dem utanför våra hjärnor – på ett papper eller en tavla.
Med skriftens hjälp gick det att styra de första imperierna. Egyptierna och kineserna lyckades hålla ihop många människor, men ingen Sapiens hade ambitionen att ena hela världen. Ännu.
Hantera våld
Skrift är bra, men fiktion är viktigare. Den som vill styra över stora grupper måste kunna hantera våld.
”Of all human activities, the one most difficult to manage is violence.
At least some of the commanders and soldiers must believe in something –
be it God, honor, motherland, manhood or money.“
(Den mest svårstyrda av alla mänskliga aktiviteter är våld.
Åtminstone några av befälen och soldaterna måste tro på någonting –
som Gud, ära, fosterland eller pengar.)
Lärdomar från Del 1
Sapiens gick från att vara ett obetydligt djur till att erövra världen på cirka 140 000 år. Ingen vet egentligen varför.
Hararis teori är att fiktionen – myterna – är nyckeln till vår framgång.
Fiktionen gör att vi kan samarbeta i enorma grupper.
Fiktionen frikopplar oss från biologin. Vi kan ändra saker utan att vänta på en mutation, eller på att omvärlden förändras.
Sapiens kan skapa sitt eget öde. Eller?
Om författaren
Harari är en israelisk professor och forskare som intresserar sig av frågor som relationen mellan historia och biologi, skillnaden mellan Homo sapiens och andra djur, om människan blev lyckligare under historiens gång, och så vidare. Han doktorerade i historia på University of Oxford och är nu verksam vid Hebrew University i Jerusalem.
Köp Hararis bok på Adlibris inbunden här eller häftad här (engelska), eller på Bokus här (inbunden) eller här (häftad, engelska).