Lateral Thinking – Creativity Step by Step, Edward de Bono, 1970.
Man behöver inte vara född kreativ, man kan lära sig! Kreativitet blir – som det mesta – dramatiskt bättre med hjälp av teknik och träning. De Bonos ambition är att vi ska sluta hoppas att vi får bra idéer – i stället ska vi skaffa oss bra idéer.
De Bono skrev sin bästsäljare för nästan 50 år sedan, och det är slående hur mycket hans tankar bekräftas av modern hjärnforskning.
Lateralt och vertikalt
I skolan lär vi oss att tänka vertikalt, vilket är effektivt men ofullständigt. Vertikalt tänkande bygger på tanken att det finns en korrekt lösning och att logik kan leda oss fram till den. Antagandet är att lösningen redan finns, och att vägen dit är att samla tillräckligt mycket information för att sedan välja det bästa tillgängliga alternativet.
Lateralt tänkande, däremot, bygger på antagandet att vi själva kan skapa nya alternativ.
Vertikalt tänkande är logiskt – A leder till B som leder till C – och kallas också linjärt tänkande. Lateralt tänkande är flackande och kan kännas som mållöst irrande, men är en avsiktlig process, en annan teknik. I vertikalt tänkande ska man kunna motivera varje steg man tar. I lateralt tänkande kan man använda rena felaktigheter på ett produktivt sätt.
Vertikalt tänkande gräver djupare efter svar. Lateralt tänkande gräver på flera ställen. De kompletterar varandra, men man kan inte tänka på båda sätten samtidigt.
Vertikalt tänkande är vanligast – inte för att det är bättre, men för att vi lär oss det i skolan. Alla kan också lära sig lateralt tänkande.
Om vi lär oss att vandra mellan vertikalt och lateralt tänkande, då kan vi använda både kreativitet och logik för att lösa problem och öppna nya möjligheter. Vi genererar alternativ med lateralt tänkande och utvärderar dem med vertikalt. Båda metoderna fungerar bäst i kombination med den andra.
Filosofiskt kan man säga att vertikalt tänkande utgår ifrån att antalet möjliga alternativ är begränsat (och ibland är det kanske det). Lateralt tänkande utgår ifrån att man kan skapa hur många alternativ som helst, så ökat lateralt tänkande vore alltså en frihetsreform! Man behöver inte begränsa sig till det som redan finns.
Vilket är bäst?
Lateralt och vertikalt tänkande är båda bra och viktiga, men båda ställer till problem om de används i fel sammanhang.
När vi vill vara kreativa är vertikalt tänkande ett hinder. Då frestas man att kalla det ”fyrkantigt”, ”traditionellt” och ”fantasilöst”. Orättvist, faktiskt! Vertikalt tänkande är bara dåligt när vi vill vara kreativa, precis som lateralt tänkande är dåligt när vi försöker utvärdera och prioritera.
De Bono säger att lateralt tänkande är som backväxeln i en bil – den är varken bättre eller sämre, men den används mer sällan och bara i vissa situationer. (Personligen tror jag ändå att de flesta bör tänka lateralt oftare än de backar sin bil.)
Med vertikalt tänkande använder man negativa synpunkter för att sortera bort och skärpa fokus. Det är alltså inget ’fel’ på negativa synpunkter, de är tvärtom mycket nyttiga i rätt sammanhang. I lateralt tänkande finns inga negativa synpunkter – alla tankar kan användas till att komma vidare, och ’dåliga’ idéer är ofta mer användbara än ’bra’ idéer, eftersom de leder oss bort från våra vanliga tankar. Ernst Billgren har sagt att ”Om du vill göra något nyskapande, så har du ingen användning för det du redan tycker om.” (Citat från en intervju av Lars Carlén på Tonträff, hör hela nedan.)
När vi förstår att vi behöver tänka på två olika sätt, då kan vi växla mellan teknikerna och bli effektivare i vår problemlösning.
Hur gör man?
Vänta med att tycka
Det vore egentligen inte svårt att tänka lateralt, om det inte var så svårt att stänga av det vertikala tänkandet som gärna tar över. Därför går kreativa tekniker ofta ut på att ignorera den” inre censorn” – alltså vårt sunda förnuft som stödjer det vertikala tänkandet.
I vertikalt tänkande måste man ha rätt i varje steg, annars kommer man till fel slutsats. I lateralt tänkande kan man ha fel hela vägen, men studsa vidare och ändå vara briljant i det sista steget. Idéer som är uppenbart usla kan göra nytta genom att bli avstamp för andra idéer. Det här talar ju emot vår intuition, så det brukar krävas träning för att bli bra på att avvakta bedömning – att låta sina tankar ”flyta” ett tag innan beslut tas.
Detta gäller också för självkritik! Världen har gått miste om många originella idéer för att de känts fåniga att säga. Ernst Billgren igen: ”Jag lägger mig inte i vad jag gör” – det är ett bra råd! Självkritisk kan man vara en annan gång.
Den som är ovan med att tänka lateralt kommer att höra en inre röst som säger ”Det här är slöseri med tid, det är inte seriöst – sluta genast, gå och jobba i stället!”. Rösten kommer ifrån vårt vertikala tänkande som försöker hjälpa oss att spara energi genom att återanvända en gammal lösning i stället för att jobba fram en ny.
Bryt mönster
Tankemönster filtrerar information. Om vi sorterar en grupp människor efter ålder, då ignorerar vi deras nationalitet, yrke och hårfärg – ”gruppen 35–45 år tycker så här”. Vi människor är bra på att skapa mönster, och det spar energi åt hjärnan som då kan betrakta hela mängden information som ett paket. Snart ser vi mönstret som oundvikligt, dvs ”sant”.
Lateralt tänkande påstår inte att mönstret är ”falskt”, bara att det är ett alternativ av flera möjliga, och att olika alternativ kan vara användbara i olika situationer.
Mönster är ett synsätt, en vinkel. Med lateralt tänkande letar man inte efter ”det bästa” mönstret, utan efter många alternativ, och alternativen behöver inte ens vara bra. När man letat färdigt, växlar man till vertikalt tänkande och väljer det bästa för situationen.
Vertikalt tänkande följer det mest sannolika spåret, lateralt tänkande utforskar hellre det minst sannolika. Vertikalt tänkande försöker känna igen mönster. Lateralt tänkande ifrågasätter och ändrar mönster.
Upptäck dolda antaganden
Våra tankar blir som mest begränsade av det vi inte ens vet att vi tror.
En trädgårdsmästare får i uppdrag att plantera 4 träd,
och varje träd ska ha exakt samma avstånd till de andra 3. Hur ska han göra?
Man brukar tycka att uppgiften är enkel med tre träd, men omöjlig med fyra. Prova!
Det dolda antagandet som begränsar trädgårdsmästaren är att avståndet måste vara horisontellt. När detta ifrågasätts, blir lösningen enklare. (Lösningen finns längre ned, före rubriken ’Om författaren’)
Var inte nöjd
Det finns ett amerikanskt talesätt som lyder: ”If it ain’t broke, don’t fix it!” (Ungefär: Låt bli att mecka med det som fungerar). De Bono tycker tvärt om – han varnar oss för att hamna i fällan Blocked by Adequacy, dvs att vi inte försöker förbättra det som redan fungerar tillräckligt bra. På det sättet menar han att vi går miste om massor av goda möjligheter. När vi genererar idéer, till exempel, bör vi på förhand bestämma ett minimiantal idéer vi vill ha. Annars är risken stor att vi slutar söka efter nya idéer så snart vi kommit på något som verkar tillräckligt bra.
Brainstorming
Brainstorming är det mest kända sättet att använda lateralt tänkande. Det finns dessvärre många tveksamma sätt att köra en brainstorm, men enligt de Bono är det tre faktorer som måste till för att det ska gå bra. De är korsbefruktning, avvakta bedömning och strikta regler.
I brainstorming skapas idéer av korsbefruktning – att alla hakar på alla andras påhitt. Viktigt här att man inte av artighet, tänker att idéer ”tillhör” den som först kläcker dem, för då blir det ingen korsbefruktning utan en lista med outvecklade idéer.
Som nämnts ovan ska man alltså avvakta bedömning, alltså inte släppa fram sina åsikter om egna eller andras tankar förrän senare.
Brainstorming bedrivs enligt strikta regler, där den striktaste är att just att alla ska avvakta bedömning. Det är hopplöst svårt att köra brainstorming om någon deltagare sticker in påståenden som ”det är ju inte realistiskt” eller ”det där var väl inte särskilt kreativt”. Dessa avbrott har mycket större effekt än man tror – ofta avstannar alltihop. Att avhålla sig från utvärderande kommentarer kan låta enkelt, men det är det faktiskt inte.
Övriga regler är mer formella, som att hålla tiden (20–30 minuter), att fatta sig kort, och att rätta sig efter ordföranden. Ordförandens uppgift är att bevaka att diskussionen blir konstruktiv (alla ska avvakta bedömning!), att alla kommer till tals och att – om möjligt – anteckna.
En av fördelarna med formella regler är att det hjälper personer som inte är vana vid lateralt tänkande. Kreativitet är ju oförutsägbart, och för en inbiten vertikal tänkare är detta obehagligt. En strikt process visar att det finns en genomtänkt plan och då känns det genast bättre!
Stora uppgifter
När man tar itu med en stor uppgift, räcker det sannolikt inte med 20–30 minuter. De Bonos råd till oss då är att köra lateralt tänkande i omgångar:
Först kör man i 20–30 minuter,
sedan utvärderar man det man fått fram och väljer några intressanta spår,
sedan kör man igen,
sedan utvärderar man det man fått fram och väljer några intressanta spår,
sedan kör man igen,
osv.
Vid utvärderingarna ser man ofta tre typer av värdefulla idéer – de som är enkla att direkt genomföra, de som förtjänar vidare utredning, och de som ger nya vinklar på problemet.
Lärdomar
Vi bör lära oss att skilja på vertikalt och lateralt tänkande. Vertikalt tänkande söker efter sanningen, lateralt söker efter nya möjligheter.
För att kunna tänka lateralt behöver vi stänga av vårt vertikala tänkande. Viktigast är att avvakta bedömning. Använd konstiga/dåliga/idiotiska tankar som avstamp för kreativa tankar.
Lösningen på trädgårdsmästarens uppgift
är att placera det fjärde trädet på en höjd eller i en grop.
Här kan du höra hela Lars Carléns intervju med Ernst Billgren:
Om författaren
Edward de Bono är läkare och psykolog, och har systematiserat kreativt tänkande. Han innehar ett flertal professurer och har skrivit ett 50-tal böcker om kreativitet.
De Bono fokuserar helt på praktiska metoder och utfall, men senare forskning ger honom rätt i mycket, även neurologiskt.